Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
(22)
Min öppenhet uti förderf mig förde,
Jag vänligt log mot deras stolta rad.
Men ej den tår mitt öga gret dem rörde:
De trampade mitt hjertas friska blad.
Derför min kind har mist den fordna flamman,
Och när sin hand de mot mig sträcka, fort
Inom mig sjelf jag drager mig tillsamman,
Ack! hvad jag i min ungdomstimma bort.
