Han fann dig gråtande med bleka kinder:
Hans kraft har åter helsans rosor väckt.
Hans vishet dig Olivens krona binder,
Och virkar blommor på din högtidsdrägt.
Han är ditt hjerta. Liksom ljusets strålar
Från höga solen gå, din glans han gör,
Och på den ban, med bragders ljus han målar,
Han dina söner, såsom örnar, för.
Om faran åter oss ett budskap skickar
Och med de skarpa ögon ser på oss,
För deras svärd hon sänker sina blickar,
Liksom man bländas utaf solens bloss.
Liksom en ek skall stå din äras fana,
Som bergen skola dina härar stå.
Hon kan planteras fram på segrens bana,
Men hennes lejon ej tillbaka gå.
O! Konung, djerf liksom sitt ursprung, träder
Den Svenska konstens Genius för dig.
Ditt guld hans stolta öga icke gläder;
Blott i din storhet vill han sola sig.
Väl känner han, att ej han kan dig gifva
En lön, som värdig är hans moders skuld;
Med helig vällukt dock han går att skrifva
Din äras runor uti minnets guld.
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/78
Den här sidan har korrekturlästs
