Den här sidan har korrekturlästs
Då nu din trogna Nord sig till Dig sluter,
Och Du kring Dig det unga Sverige ser:
Är ej hvar tår, som vår förtjusning gjuter,
En ädel sten i Furstekronan mer?
Vet, Prins, när flamman skön från facklan skjuter,
Hon dock förgänglig är: hon brinner ner:
Men ingen makt det finns, som öfvervinner
Den högre låga i vårt hjerta brinner.
