Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/141

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
133
§ 29. Heliga källor.

Långasjö, på Örmo mo vid den s. k. Lusse-stigen, Lusse källa.

i Norrvidinge härad: Barnabrunnarne, tre källor i Ödetofta mosse af Tolgs socken.

i Uppvidinge härad: Rafvela källa (ɔ: Ragvalds källa), i Dädesjö socken, nära Ramnåsa; en offerkälla vid Källehult, i samma socken; Lyrekällan, emellan Granhult och Lenhofda i Nottebäcks socken.

Såsom vi inhemta af denna förteckning, förekomma i Wärend ännu offerkällor, nemligen Thorsa källa, Helge Thors källa och kanske Åsa källa, hvilka, efter hvad namnen bestämdt innebära, en gång varit helgade åt hedna-gudar. Ty att den Helge-Thor, efter hvilken en af dessa källor bär namn, icke var något katholskt helgon, utan just den gamle hedniske Åke-Thor, blir tydligt, så väl af det sätt hvarpå de äldre christna lärarena eljest gingo till väga vid christnandet af hedniska folkminnen och folkseder, som af en vid samma källa fästad fornsägen, som lefde ända in på 1600-talet, enligt hvilken »den store Thore Gud» låtit henne upprinna på det ställe der en flicka mördat sin fästeman. Möjligtvis hafva ännu flera bland Wärends offerkällor burit ursprungligen rent hedniska namn, hvilka i en sednare tid fallit ur minnet eller blifvit utbytta emot andra; och serskildt kan detta förmodas om de offerkällor, hvilka vid ett sådant namn-skifte i den äldre medeltiden blifvit uppkallade efter kända katholska helgon, såsom S. Sigfrid, S. Örian (ɔ: S. Göran), Lusse o. s. v.

De heliga källorna, på detta sätt helgade åt hedna-gudar och landvättar, och bland dessa företrädesvis åt Elfvorna, brukades dels till religiösa