uppbäres af serskildt förordnade skaffare eller gärdamän, hvilka för sådant ändamål gå gård emellan. Äfven i de fall, när intet sådant sammanskott är behöfligt, utan värden sjelf bjudit sina gäster, medföra de gifta qvinnorna alltid s. k. förning, bestående af hvitmat och annan gilles-mat. Gillesgården är alltid på bästa sätt tillredd, och golfvet strödt med hvit sand och hackadt gran- eller ene-ris om vintern, och sommartiden med löf och ängsblommor. Värdfolket sitter efter gammal sed i högsätet eller högstolen, och anrättningen sker genom kokesan (ɔ: kokerskan) samt genom förgångs- och återgångs-qvinnor, som bära in maten, och skänkesvenner, som bjuda omkring drycken i kärl af flera olika slag, men fordom mest i s. k. snipa-skålar. Sedan gästerna vid sin ankomst blifvit helsade med handtagning och undfägnade med s. k. handmat, bortlade man i fordna tider vapnen och gästabudet börjades med bön och med afsjungandet af en psalm. Derefter satte man sig till bords. Efter måltiden begynte minnes-skålarne, som pålystes af värden med ett tal, som väl fordom haft metrisk form, eftersom det ännu kallas rim eller qväde. Likasom vid de hedniska blot-gillena första skålen alltid egnades åt Oden Allfader (hinn allmatki áss), så har i Wärend äfven varit christet gilles-skick, att första skålen som blifvit pålyst och drucken varit Guds Minne, Guds åminnelse-skål, Herrans åminnelse-skål, Guds skål i himmelen. Vid drickandet af denna minnes-skål gick hornet, kannan eller skålarne rundt omkring bordet; först sedan dryckeslaget sålunda blifvit öppnadt kunde hvar och en dricka den andre till, hvarvid man alltid svarade på skålen
