Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/183

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
175
§ 40. Högtider. Jul.

idéer, som blifvit lånade från den fromma medeltiden.

Ibland ännu bibehållna wärendska jul-seder, finna vi således bruket att på jul-bordet, vid sidan af jula-ljuset, ställa en s. k. julahög, af kakor, lefvar, limpor och bröd af flera slag, bland hvilka man alltid öfverst träffar ett aflångt vört-bröd, som får namn af jula-galten eller jula-kusen. Huru vågadt det än kunde synas, tveka vi icke att i denna fornsed se en erindring af den hedniska offerhögen, med sitt bål, och Frejs-galten å dess topp såsom offerdjur. Högtidens hela anordning i öfrigt, med julahalm å golfvet och julabonader å väggarne af den festligt smyckade stugan, bibehåller likaledes karakteren af ett husligt offer-gille, hvartill man ännu såsom fordom bereder sig genom tvagning och bad i badstugan. Julabordet, festligt anordnadt, med sin ofvan i taket såsom en himmel utspända juladuk, och med sin mångfald af gilles-mat, hvaribland alltid förekommer julahösen, eller det kokta svinhufvudet, och julagröten, samt med sin öppna kanna full af jul-öl, är sjelft icke annat än ett husligt offeraltar, med offer åt landets och hemmets skyddsgudar. I julagrisen och julahösen möter oss åter den gamle åt Frej helgade galten, som väl i äldsta tider slagtades denna qväll såsom offer, och å hvars hufvud man i hedna-tid gjorde sina heliga löften. Julabrasan, som fordom brann midt på golfvet och ännu alltid tändes i hvarje hus, var det husliga offerbålet, hvaröfver man vid minnesdrickningen bar minnes-skålarne. Julapsalmerna, som på jul-afton alltid uppstämmas, äro blott en christnad form af den äldre fromma