Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/386

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
378
Kap. III. Hedna-tro.

kronan; ty då får barnet skerfvan. Följa brudpigor en brud, som icke är ren mö, tros att deras hår faller af, med mindre deri lägges en kopparslant (såsom ett slags offer). Får en löndahora se en hafvande qvinna, eller ett nyfödt barn, på bara bröstet, så får barnet hore-skerfvan. Detta är orsaken hvarföre, enligt gammal sed, hustrur alltid bära halskedjor, likasom man på späda barn alltid knyter en ullgarns-tråd om halsen (jfr. § 64). — Blir någon slagen af en hora, kan han sedan aldrig mer försvara sig emot sin fiende.

Äfven tjufvar, mördare och andra missgerningsmän, som lönligen gjort ondt, utan att det blifvit yppadt, äro oskära och ha onda tydor. Stjäler någon en annans fiske-redskap, så skämmer han tillika dennes fiske-lycka. Likaledes om någon stjäler fisk ur en annans fiske-don, så skämmes redskapen, så att den icke vidare gifver någon fisk, tills den blifvit renad genom att rökas med qvistar af nio slags bärande träd. Om en missgerningsman ser ett spädt barn på bart bröst, så får barnet skerfvan. Man tror ock om hemliga missgerningsmän, att de icke kunna dö, förr än eld eller yxa blifvit lagda under sängen.

Men framför alla andra äro sådana qvinnor oskära, som befatta sig med trolldom och kusleri. Man må derföre icke ens nämna trollbackan, utan att tillika nämna eld (och vatten och kyrkans namn). För att trollbackan icke må kunna göra skada, måste man taga blod af henne, genom att slå henne på munnen, eller ock spotta henne i ansigtet, såsom spott är ett skyddsmedel emot förgerning. Kommer