Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/408

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
400
Kap. III. Hedna-tro.

slag omkring brunnen och spotta i vattnet tre gånger. I Albo härads dombok för år 1622 förekommer likaledes, huru en Wärendsqvinna hade en ko, som mistat mjölken. Då blef henne rådt af en annan qvinna, att hon skulle leda kon till brunnen och mjölka tre droppar i vattnet. — Elfveblåst botas, med att den sjuke lägger sig i smeds-härden, öser öfver sig med kolstybb och låter blåsa på sig med smeds-bälgen. Eller, att en, som blifvit ormhuggen, tager en torr nässle-stjelk och derigenom blåser på den sjuke. Eller, genom att röka den sjuke med en laf, kallad Elfve-näfver. — Träd-skerfvan hos barn botas, genom att föräldrarne gå ut på en thorsdags-morgon, klyfva en lefvande ek eller asp, med trä-kilar och trä-klubba, och föra barnet, naket, tre gånger igenom klofvan. Sedan borttagas kilarne och vidjor bindas rundt omkring trädet, att såret må gro igen. Sker detta, så blir barnet friskt; men fyrnas trädet, så dör barnet. — Förgerning af Skogsnufvan (§ 70) botas på samma sätt. — All slags förgerning af jordvättar och af dödingar botas med jord eller jordtorfvor. Man lägger derföre jord i sånings-skäppan, när man sår, för att säden icke må bli förgjord. Har kon blifvit förgjord, så botas hon, om man leder henne ut på marken och hugger ut fyra gräs-torfvor, en torfva under hvar af hennes fötter. Dessa torfvor upphängas sedan, afviga, på spetsarne af fyra gärdsgårdsstörar. Jordskerfvan hos barn botas på det sätt, att föräldrarne, en thorsdags-morgon innan sol går upp, tigande och fastande gå bort till en hög åkerren, som må sökas norrut ifrån stugan, gräfva