Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/446

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
438
Kap. III. Hedna-tro.

hugger en yxa, då kjyngarne öfvergå till kubben, som af dem rystes och skakas. Ifrån hedna-verld talas om galder, runor, trollsånger och onda besvärjningar. Äfven i Wärends-allmogens små handskrifna samlingar förekomma ofta besvärjelser, hvilka icke kunna hänföras till signeri, utan snarare tillhöra den yngre form af trolldom medelst besvärjning, som i medeltiden fick namn af Svartkonst. Wärends-folket talar ock ännu ofta om den s. k. Svartkonst-boken eller stora boken, som lärer, huru man skall besvärja alla slags onda andar. Förmodligen menas härmed den bekanta Vinculum Inferorum, eller, på tyska: Höllen-Zwang. Såsom ett hithörande medeltids-drag må anföras, att ännu så sent som år 1823, träffades i nyckelhålet till Långelots kyrka på Öland instucken en skrift med blod, undertecknad af en bonde, som »förskref sig till helvete» för att erhålla Svartkonst-boken.

Tager trollkarlens onda vilja uttryck i en yttre, symbolisk handling, så är denna gemenligen af enklaste beskaffenhet. Trollen, Lapparne och Finnarne tros således vålla Trollskott eller Lappskott på folk och fä, derigenom att trollkarlen går ut i skogen och på måfå aflossar ett skott. Hvem som deraf träffas, blir förgjord, så att han får den nämnda, fruktade sjukdomen. — »Om någon skämmer dig, så gack ut i marken och hugg i ett träd ut dens bild, som du tror om det. Stick så en knif i den lem (på bilden), som du vill att han skall plågas i.» — »Att sätta ovänskap emellan vänner: Gå ut i marken. Sök upp tvänne träd, som skafva emot hvarandra. Klif upp och skaf fnaset i sjelfva skafvet. Häll det