mz tungan, så att ingen kunne retta sig efter huadh hon sade, vthan huadh andre sade för henne thz sade honn efter, och sade: »jaa, så är thz», »jaa, J seyenn så», »höm», »hay», »jaa», »joo», »åhåå» &c. Derföre blef aff retten förbudet, att jngen skulle tala henne till vthan then som för retten satt och borde henne att examinera, huilken henne elliest tiltalade skulle bötha — 3 P:r. Sedann blef hon till deet första ådtspordh om hon kunne läsa Fader wår. Då sade hon: »jaa», och lass Fader wår vth, dock kunne thz inthz skaffa, vthan hon war alt lijkadan, förty hon sade sig inthz gagn hafua af thz hon lass. Då blef af rettenn befallat, att alle som tingsöcht hadhe och tilstädess wåro, de skulle falla på deras knä och hierteligen bedia Gudh alzmechtig i himmelen för henne, att hon måtte blifua löss ifrån Satans wåldh, så länge hon kunne komma till at bekienna sanningen. Och när bönen war giord och folkit stodh vp igenn, werkade Gudh then alzmechtige så myckit, att hon vthann någon pino eller tuingande bekiende alt huadh som förschrifuit står, och thet sielff rundeligenn vhtsade.»
»När hon alt hade bekiendt, blef hon ådtfrågat huarföre hon strax icke wille bekienna, effter hon befans skyldig. Då suarade hon sålunda, ath hennes mestare och Lazarum hade warit hoss henne om nattenn och så hårdeligenn förbudet att hon inthet skulle bekienna sig skyldig wara, eij heller beropa några andra, huar hon thet giorde, sade han sig willia handla mz henne i enn ynkelig motto jnnan en kort tidh.»
Anm. Af ett ställe i Konga härads dombok för år 1619 finnes, att Ingeborg Boges dotter, i Febr. månad s. å., såsom en »dömdh trolbacka» blifvit »afbrendt».
