Penga-gasten. Han är gasten efter någon menniska, som i lifstiden nedgräft penningar i jorden. Penga-gasten visar sig om nätterna, och mest före stora högtider. Han går då och lyser på sin medel, i gamla rör och annorstädes, der han i lifstiden nedgräft eller gömt dem.
Märkes-gasten eller Ängamålaren är gasten efter den menniska, som i forntiden syndat genom att flytta råmärken. Hans straff efter döden är då, att nattetid gå upp sina rågångar. Dervid bär han i ena handen en stång, och i den andra ett brinnande bloss, som stundtals lyser till och stundtals försvinner. Medan märkesgasten på detta sätt springer längs märket, mark-skälet eller rågången, ropar han med hes röst: »rätt!» »orätt!» eller »der var rätt!» »der var orätt!» Somliga säga ock, efter yngre medeltids-tro, att för hvarje gång som blosset gnistrar till, är det Skam, som piskar Ängamålaren med en jernpiska.
Märkesgasten visar sig än i dag vid många gamla gårdar. Således brukade han förr alltid hålla sig vid Hönetorpa å-bro. Vid ett led (ɔ: en grind) nära Ugglekull, visade sig förr om nätterna två ängamålare på en gång. När den ene ropade: »rätt!» skrek den andre: »orätt!» och sedan slogo de tillsammans med blossen, så att gnistorna flögo rundt omkring.
I likhet med andra gastar, låter Ängamålaren mest höra af sig före stora högtider, såsom vid jul och påsk. Han kan icke röra sig sedan sol gått upp, och om någon då får vid honom, eller råkar väta der han står, utan att ha spottat före sig, så
