såsom ättenamn endast i det fall, när de i Wärend varit såsom sådana bevisligen brukade; dels ock att ibland dessa namn förekommer ett antal, om hvilka man stadnar i ovisshet, huruvida de rättare böra betraktas såsom fornåldriga mans-namn eller såsom verkliga ättenamn. Vi anföra exempelvis namn med aflednings-andelsen -ing, såsom: Beting, Billing, Bleding eller Bliding, Däning, Hulling, Klobbing, Kunning, Miding, Nisting, Rönning, Seding, Spåning, Stening, hvilka å ena sidan erbjuda analogi med de kända ättenamnen Bökling, Ejsing, Fösing, Gyding, Klipping, Skåning, Sneding, Sterning; men å andra sidan närma sig de kända och i Wärend fordom, såsom till någon del ännu, brukliga mans-namnen: Löfving, Skering, Svening, Söfring, Viking. Till samma kathegori höra jemväl åtskilliga namn på -land, såsom Gulland, Hilland, Thorland, men hvilka vi, i analogi med namnet Willand, här betrakta icke såsom ättenamn, utan såsom enkla mans-namn.
Gamla Wärendska Ätte-namn, utdragna ur namnen på landets gårdar.
(Kin. h. ɔ: Kinnevalds härad. K. h. ɔ: Konga härad. A. h. ɔ: Albo härad. N. h. ɔ: Norrvidinge härad. U. h. ɔ: Uppvidinge härad).
- Arne. — Arnanäs A. h. Arneskruf U. h.
- Arpe. — Arpamåla K. h.
- Askumme. — Askummatorp Kin. h.
- Bade. — Badeboda U. h.
- Bagge. — Baggaboda U. h. Baggatorp U. h. Bagganäs K. h.
- Bark, Barke. — Barkeboda K. h. Barkahult U. h.
- Bas. — Bastorp A. h.
