Ifrån denna enkla början utbildades efter hand den konstigt sammansatta och för sin smidighet berömda wärendska trä-harfven. För att kunna noga följa alla markens ojemnheter, tog man nemligen allt fler och fler harfves-bränder med qvarsittande knaggar, och sammankopplade dessa bränder sida vid sida i rörliga koppel, som få namn af länkar. De fasta knaggarne utbyttes sedan emot rörliga knaggar eller pinnar, löst instuckna i lodrätta hål å harfves-bränderna. Denna harf får då namn af Pinna-harf och förekommer ännu icke sällan i skog-bygden. Omsorgsfullare arbetad och med svärd-formiga tänder (tinnar) i stället för de enkla gran-pinnarne, brukas han allmänt i landet såsom Trä-harf. Det är en sådan ännu bruklig trä-harf, som Linné afritat och beskrifvit i sin Skånska resa (s. 415).
Välten var, likasom än i dag, blott en rund kubb. Han heter derföre i wärends-målet en bult. Att välta åkern heter att bulta.
Åker-landet kördes hvarje vår tre gånger med kroken, hvilket fick namn af rista (eller ärja), tvära