såsom vanliga menniskor, än såsom onda och öfvernaturliga väsen, och att detsamma, redan ifrån början, mångfaldigt förvexlades med de onda naturväsen som tillhörde den gammalnordiska folktron. Mera än ett årtusen senare, spöka urbyggare-folken till och med ännu, i samma mythiska skepnad, för den uppjagade folk-fantasien. Gemensamt med de onda berg- och skogs-vättarne, uppträda de derföre i folksägnen öfver hela vårt land, under den allmänna mythiska benämningen Troll, Bjerga-troll, Berga-troll, Skogs-troll (Smål.), Backa-troll (Skåne), eller Pjäske, Pyske, Berg-pyske (Östergötl.), Bergare (Södermanl.), Berg-tomtar (Uppl.), medan å andra sidan vissa ethniska drag, hos nämnda eljest rent mythiska natur-väsen, igenkännligt äro på dessa öfverförda från de vilda urfolken. I den äldsta sägnens dunkla skymning blanda sig således myth och historia, dikt och verklighet, begge ömsesidigt lånande färg af hvarandra.
På en något högre grad af igenkännlighet, såsom menskliga varelser, ehuru utan individualisering, och såsom mål för den herskande stammens förakt, omtalas samma småvexta urfolk senare, under namn af Pyslingar (Skåne, Blekinge), Berg-pyslingar (Skåne, Dalarne), Bergatrolls-pyslingar (Finveden), Berg-ungar (Östergötl.), Peblinge (Skåne), Troll-pack (Wärend).
Ännu längre fram, och karakteriseradt såsom ett folk för sig eller såsom menskliga individer af olika kön, framträder det vilda urfolket i vårt lands sägner, under namn af Troll-folk (Ångermanl.), Troll-karlar (Dalarne), Troll-gubbar (Wärend, Blekinge), Troll-käringar (Skåne, Smål., Westmanl., Roslagen, Helsingl., Jemtl.), eller under den höfligare
