Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
148
KAP. V. SLÖJDER OCH HANDEL.
så att säga, på en gång flyttade Wärends-folket ur forntiden långt fram i en nyare tid, begynte man äfven småningom antaga tiotals-räkningen och öfvergifva den gamla tjog-räkningen, som af ålder varit bruklig i södra Sverige. Detta forntida räknesätt efter tiug, tjog, eller tjugo-tal, räknade sex tjog på hundra. Den gamla wärendska räkne-taflan hade således följande utseende:
| 1 | En. |
| 2 | Två etc. |
| 10 | (tio) En halftjog. |
| 20 | (tjugo) En tjog. |
| 30 | Halfannan tjog. |
| 31 | En tjog och elfva. |
| 32 | En tjog och tolf etc. |
| 40 | Två tjog. |
| 50 | Halftredja tjog. |
| 51 | Två tjog och elfva etc. |
| 60 | Tre tjog. |
| 70 | Halffjerda tjog. |
| 80 | Fyra tjog. |
| 90 | Halffemta tjog. |
| 100 | Fem tjog. |
| 110 | Halfsjetta tjog. |
| 120 | Sex tjog eller Hundra. |
| 130 | Halfsjunde tjog etc. |
Bruket af denna gammaldags tjog-räkning var i Wärend allmänt ännu i början af 1600-talet, och domböckerna gömma deraf otaliga prof. Vi anföra exempelvis: »fem tiug lod silfver», »sex tiug daler», »sex tiog takspån», »half sjunde tiug daler», »nie tiog
