sädes-skäppan eller gjort kors deröfver. En man, som gick på sin åker och sådde, kastade sin knif åt horfvindan. Långt derefter vandrade han i skogen; men for vill, och kom slutligen till en jord-koja. Der gick han in och bad om mat. Käringen, som bodde i kojan, tog fram mat och gaf honom, och lade en knif bredvid. Men när mannen såg på knifven, igenkände han sin egen knif, som han kastat åt horf-vindan. Trollkäringen förebrådde honom då, att han stuckit henne i låret, och varnade honom att aldrig mer kasta åt det som far i luften.
I N. Småland heter det om vädervindan, att »det är trollen, som fara emellan bergen». I Tveta härad tror man om värvinden, att »det är ett troll, som far».
På Öland säger man om väder-hvirfveln, att »der är väl någon trollgubbe i högen och rifver».
I Westergötland heter det om vädervindan, att »det är troll».
I Bohuslän säger man om hvirfvel-vinden, att »nu ä trollkäringarna ute och fara».
I Södermanland likaledes: »nu ä trollen ute och fara».
I Upland heter väder-hvirfveln Käring-il, Trollkäring-il, och man säger derom, att »trollen ä ute och hemta hop hö». När det kommer häftig blåst, heter det: »nu komma trollkäringarna». Kastar man stål emot, så träffas trollpackan.
I Westmanland kallas hvirfveln för trollkäringen. Håller man upp en knif emot henne, så snor hon bort.
I Dalarne heter en svarf-il Trollkalen eller trollvind. Visar den sig när man sår, så är det
