Finganet var deremot bredare och hade å öfversidan en upphöjd platt, som, i ciselering och drifvet arbete, föreställde något helgon, oftast den heliga jungfrun med barnet. Dessa ringar ifrån medeltiden voro, å platten, jemväl ofta sirade med små vidhäftade ringar eller förgyldt löf-verk. En Wärends-flicka, på detta sätt utstyrd i full drägt och med alla sina rika smycken, var en företeelse af utomordentlig prakt. Verkan af denna prakt förhöjdes genom Wärends-qvinnornas egen naturliga täckhet. Krok anmärker härom, att »qvinno-könets fägring upphjelpes ej ringa genom dess myckna grannlåt», samt att han med flit kan här tala om det täcka könet; »ty i alla de orter i Sverige, som vi besett, har jag ej funnit det könet så allmänt vackert som i de socknarne».
I afseende på värdet af de silfver-smycken hvilka tillhörde den forntida wärendska qvinno-drägten, må här i förbigående anmärkas, att dessa, efter hvad vi ofvan visat, stundom kunde uppgå till en vigt af många marker. Drägten, fullständig, representerade således ett kapital, motsvarande mången af landets fasta gårdar, efter då varande bytes-värde. Sådant finner dock en enkel förklaring i våra förfäders bruk, att skrin-lägga sina skatter, hvilka hufvudsakligen bestodo i silfver efter vigt. Smyckena å dottrens drägt voro således icke annat än husets samlade rikedom, som efter omständigheterna kunde på annat sätt göras fruktbärande, och som vid högtidliga tillfällen utställdes till allmän åskådning.
Likasom vapnen, efter hvad vi tilförene anmärkt, lagligen tillhörde mannen enskildt, så att de
