bonden åt henne och kastar sin knif, af fruktan att eljest få sjukdom. Läsningarne omtala för öfrigt flerahanda slags trollskott, såsom skäppe-skott, såll-skott, grissla-skott, ugnqvasta-skott (§ 104), hvaraf tydligen följer, att hela det äldre föreställningssättet öfverfördes äfven på de yngre trollpackor, hvilka färdades ute i dymmel-veckan, ridande genom luften på såll, grisslor och ugnqvastar.
§ 130. Likasom vi i det föregående sett ett mythiskt namn och en hel kedja af dervid fästade mythiska föreställningar, öfverförda ifrån trollen, såsom onda naturvättar, på trollen eller trollfolket såsom vårt lands urbyggare-folk, så igenfinna vi, ehuru i svagare form, alldeles samma öfvertro och en identisk begrepps-utveckling, fästade vid ett annat i våra sägner allmänt förekommande folknamn. Detta folknamn, som bevisar sig vara yngre, genom en skarpare individualisering, så att intet tvifvel här kan uppstå om folkets rent menskliga tillvaro, framträder öfver hela vårt land under formen Lapp, plur. Lappar. Det varieras för öfrigt på mångfaldigt sätt. I Skåne talar man således om Lappar, Lapp-käringar, Vild-Lappar. I Wärend, om Lappar, Lappa-käringar, Lapplands-käringar, Vild-Lappar, Nord-Lappar, Nord-Lappskor, Nord-Lappingar, Upplänningar, Nordbaggar, Nord-käringar, Nordlands-käringar. Det heter om hela detta slägte, att det är troll eller trollpack, och förmenas kunna trolla. I Finveden omtalas samma folk, under namn af Nordboar, Nord-käringar. I Helsingland och Herjedalen: Upplänningar; men i Jemtland: Troll eller
