gång». Då steg Lasse Dampt upp och klädde sig, och följde sedan, tillika med sin hustru, hem med sin broder.
När de kommit i Kråcks gård, satte de sig att dricka, och när de hade druckit ett stycke på natten, sade Anders Kråck: »du skall följa mig till Kallemåla! De nidingarne vilja inte bjuda oss dit». Lasse Dampt svarade: »jag har fått så mycket öl jag orkar dricka. Jag vill inte följa dig i afton». Men Anders Kråck ville intet aflåta, utan stod ändteligen deruppå att hans broder skulle följa honom. Då tog Lasse Dampts hustru sin man, böjde honom omkull å bänken och satte sig att löska honom, och Lasse Dampt låtsade som han sof. Men Anders Kråck gick två eller tre gånger och ville hafva honom upp. På det sista sade Lasse Dampts hustru: »käre Anders, låter honom ligga!» Anders svarade med hårda ord: »han är min broder, han skall följa mig», och tog hårdt i Lasse Dampt och bad honom stå upp och följa sig. Lasse Dampt sade: »käre broder Anders, vi viljom blifva hemma! Det står oss illa att gå i gästabud så dags och nötas på annan obudne. Vi ha dertill ingen trång». Anders Kråck svarade blott: »du skall följa mig!» Då sade Lasse Dampt: »ja, så vill jag följa dig på ära och dygd; men icke annars».
Sedan de kommit ut på vägen, ett stycke ifrån gården, sade Lasse Dampt åter igen: »käre broder Anders, jag vill säga dig ett broders råd. Vi vilja vända om och gå hem! Det är oss en stor skam, att vi skola komma obudne. Ty om de velat haft oss dit, så hade de väl sändt någon efter oss».
