fälles i en skål vatten. När dödingen på detta sätt blifvit igenkänd, måste föräldrarne antingen gå till hans graf och bedja om förlåtelse, eller ock tala honom till, när de förstå att han är hos barnet, och lofva honom, att, om han vill vänta till härnäst då någon i familjen födes, skall han med säkerhet blifva ihågkommen och uppkallad (jfr. § 124).
De tydor och den religiösa helgd, som på detta sätt varit i de gamla wärendska ätterna fästad vid de personliga namnen, gifva åt dessa namn en stor nationel betydelse och förklara tillräckligt, huru desamma varit i stånd att delvis bibehålla sig oförändrade, ifrån tiden för landets första bebyggande med fasta gårdar till fram i början af 1600-talet, ja, ända in i vår egen tid. Vi meddela derföre några hithörande förteckningar, till upplysning af ett för språket och lokal-historien vigtigt ämne och till jemförelse med person-namnen hos andra gotiska folk-stammar.
(Kin. h. ɔ: Kinnevalds härad. K. h. ɔ: Konga härad. A. h. ɔ: Albo härad. N. h. ɔ: Norrvidinge härad. U. h. ɔ: Uppvidinge härad).
- Alfver. — Alfvastad A. h. Alfveskog N. h.
- Algut. — Algutsboda U. h. Algutstorp U. h.
- Alle. — Allatorp Kin. h. Allamåla A. h.
- Amund. — Amundshylte A. h.
- Ane. — Aneboda A. h. Anemåla U. h.
- Are. — Araby Kin. h. Arisås A. h.
- Atte. — Attsjö K. h.
- Bene. Böne. — Benestad A. h. Bönemåla K. h.
