patriarkalisk myndighet, och hvars befattning, änskönt beroende af val, likväl blef till en viss grad ärftlig inom den äldsta och anseddaste grenen af den gamla ätten.
För upprätthållandet af de samfälda religionsbruken, med dertill hörande offer och lag, sammanskötos nu af hvarje hushåll, efter råd och lägenhet, vissa mat-varor, hvilka nedlades på sjelfva offerhögen. Att lägga betyder derföre ännu i Wärendsmålet detsamma som att från sig gifva eller utbetala.
När i en senare hednisk tid byn utvidgade sig till gäll eller socken, och laget antog form af ett högtidligt gille, så ändrade äfven åldermannen namn och helsades för gode eller höfding. Han var i sådan egenskap hela ättens religiösa och borgerliga öfverhufvud, uppbar af socknamännen vissa gärder för offrens underhåll och för egen räkning, och tog för samma ändamål afkastningen af vissa serskildt anvisade jordar på den samfälda by-allmänningen.
Med införandet af christen sed och uppförandet af christna kyrkor, undergingo dessa äldre hedniska sedvänjor knappast någon väsentlig förändring. Vid medlet af 1300-talet uppbars således i de wärendska gällen en gärd, som fick namn af kyrko-gärd (kirkiu-giærth) och som emottogs af kyrko-drottnen eller sockna-höfdingen. Försummade någon sin kyrko-gärd, så tillföllo böterna kyrko-drottnen. Under kyrkan borde enligt Wärends-lagen läggas skottning af ett halft markland åker, och äng om nio vagn-lass, instängd med gärde och grind; derå skulle sedan byggas kyrko-bol, med stofva, herberge,
