Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/342

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
333
§ 182. Folket. Lands-tinget. Konungen.

from, mild och nådig emot hvart mans barn. Han slogs, som berättas, med konungarne i Uplanden och andra. Han var ock den, som kom kongen i Danmark att bestalla Ingelstad stad, som med vallar och värn väl försedd var. Då vände kong Ingel tillbaka igen hemåt, att sitt land försvara och staden undsätta, och slogs der på platsen med de danske, dem alldeles nederlade och dräpte konungen i Danmark, som straxt vid kongs-högen i en aflång backe eller hög ligger begrafven, och skall kong Inge der fått sitt banesår och icke länge derefter lefvat. Han var en förträfflig god soldat, att i hedna-verld har bland konungarne i Småland icke någon varit hans like. Och som de i hedendomen trodde, att alla konungar och kämpar efter döden foro till Oden — och det måtte ingen fara blott och tomhänd; — ty, af den stora kärlek, som alla kong Inges undersåtare till honom buro, — hafva de med honom och honom till ära tvänne års utskylder af hela riket nedgrafvit och jemte honom i högen lagt, samt hans krona och scepter, som allt af klart gull var, tillika med alla hans vapen; det posteriteten än vet att berätta och referera

»Bredvid denna stora kongs-högen ligger en mindre hög, 15 alnar hög och 100 i vidden, i hvilken säges konungens råd och förnämsta vänner, som dagligen hos honom i staden vistats, ligga begrafne. Rundt omkring denna kongs-hög äro åtskilliga stenringar lagda; somliga äro lagde i trinda ringar, somliga uti oval och aflånga, och somlige uti fyrkantiga, sägandes bönderna, efter