Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/403

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
394
KAP. IX. RÄTTS-TILLSTÅND.

förtagit honom, så länge vi hafve förmått; nu råde vi intet med honom.» Då steg Mattis upp och sade: »det är Söndags-natt; vi vilje intet mer dricka.» Jon svarade: »i afton vill jag gifva dig dricka; i morgon får du intet.» Mattis satte sig nu till bordet, men Jon Gertonsson tog en kanna, som han satt under bordet, och gick ut och i den andre gården, och hade öl-kannan i ena handen och knifven dragen i andra handen.

Som nu Jon Gertonsson med berådt vredesmod kom gångandes ur sin gård och in i Per Udds stuga, sade han: »här kommer Jon Gertonsson; huru tro J på den?» De svarade: »väl, om du vill låta väl». Genast gick han obeden till bordet och satte sig, frågandes: »hvar är den gor-nidingen, bonden i gården? Jag vet han gömmer sig.» Derefter skänkte han öl i en marbo-stop och drack Olof i Anemåla till. Och när Olof icke ville dricka rent ut, slog han till honom med kannan, sägandes: »nu skall jag taga ditt lif», och i detsamma slog ut med knifven och förbröt hemfriden och gjorde sin svåger blodvite. Men Olof i Anemåla, som föresatt och visste af ingen undsägning eller fejd, slog honom igen, hvartill han hade stor sak och stor nöd. Och är betänkandes, att Jon i Sibbahult, fjorton år förut, i samma stuga och vid samma bord ihelstack sin egen hustrus broder Jon Håkansson. Och nu slog hans systers man honom ihel igen, på samma ställe och vid samma bord.