blifver värre eller bättre», hvarefter de uppstodo att dansa och ville intet dricka skålen.
En stund derefter gick bonden i gården ut i källaren, för att hemta öl. Som han nu gick förbi Nils Jönsson, stötte denne honom i ryggen med knytte näfven; men bonden aktade icke derom, utan gick sin väg. När han så kom ut ur källaren, stodo alla tre för honom på gården och hade lönligen talat sins emellan. Då böd bonden dem dricka; men de brukade sitt ordspråk, sägandes: »det är omöjligt», hvarefter både husvärden och de tre främmande gästerna följdes åt till stugan.
När de nu kommo in, var Olof i Mårslätt uppå golfvet och dansade. Då fattade Nils Jönsson om ärma-klädet, som Olof hade i handen att dansa med, efter som deras sed är. Men när Olof icke fick igen ärma-klädet med god vilja, lät han det fara, sägandes till sin hustru: »se till, på hvad sätt du får ifrån honom ärma-klädet; jag vill inte narras med honom». Dermed gick Olof ut; men två af soldaterna trädde honom efter, tätt i hälarne, förde på honom med händerna och bådo honom gå åt räfva-kulan med mera oqvämligt.
När Olof återkom in i stugan, sedan de så plötsligen hade följt honom ut, sade han till sin styfson: »jag vill sitta hos dig i högsätet; jag tror dig om, att du håller hemfrid, efter du äst bonde i gården och skattar för stugan». Detta blef honom ock af husvärden fritt tillsagdt. Under tiden voro soldaterna ännu ute, och hvad råd de upplade kan der ingen så noga veta; men likligt är att de öfverlade, huru de skulle fanga an med slagsmålet.
