offerhögen, använde man äfven offer-spel, för att höja offer-sången och öka högtidligheten af sjelfva offringen. Åtminstone finna vi en sådan sed iakttagen, icke blott under medeltiden, utan ock i folkbruken under en nyare tid. Krönikan anmärker år 1504, om högtidligheterna i Wadstena, när drottning Christina leddes till offers af Herr Sten Sture och Doctor Henning Gadd, att samma dag
»sångs messa i S. Catharine Chor
i Wadzstena Closter högtidelig
med Pipor och Basuner besynnerlig».
Ännu för hundra år sedan iakttogs samma offerbruk vid de småländska bröllopen, nemligen att hela brudasviten, efter afslutad predikan, nedlade offer-gåfvor på altaret i kyrkan. Vid denna högtidliga offring, som skedde i sådan ordning, att efter presten, brudgummen och brudmännen, följde bruden, företrädd af brudpigorna parvis, och beledsagad af tvänne brudledare, afsjöngs offer-psalmen: »Så skön lyser den morgenstjern», under hvilken psalms sjungande borde efter gammal sed på det ljufligaste musiceras af hela bröllopsspelet.
Vi kunna desto mindre betvifla, att den här anmärkta användningen af spel och musik vid offring går tillbaka i en hednisk tid, då vi finna samma bruk af ålder iakttaget äfven vid de glada folkfester, som vår allmoge plägat fira med offer-bål under bar himmel. Olaus Magnus (XV: 4) omtalar uttryckligen, att under hans tid allt folket plägade, efter gammalt bruk, samla sig på midsommars-afton i det gröna, der man upptände talrika eldar
