Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/483

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
VI
TILLÄGG OCH ANMÄRKNINGAR.

små stenar på. Formeln vid detta offer är, att »detta skall vara till Noens häst.»


§ 49. Oden, såsom nattlig jägare, är mest ute och fördas i thors-helgen, jul-helgen och andra hedniska högtids-nätter. Ingen må derföre vanka ute på dessa nätter, ty de höra Oden till. Han har då sin jagt-tid.

En man från Dannäs socken, i Finveden, var en gång ute och färdades sent på thorsdags-natten. Då mötte han Oden, som kom ridandes på en stor svart häst. Oden sade: »hvad har du ute att göra vid denna tiden? Vet du inte att detta är min jagt-tid? Hade jag inte varit god, så blefve du mitt villebråd.»

En gammal fjärhana-skytt, vid namn Brun, satt en skärthorsdags-natt vid Thorasjö, nära Moheda, och väntade att fjärhana-leken skulle begynna. Då kom Oden, ridandes på en stor svart häst. Oden var klädd i en hvitgrå rock, med en stor grå-skymlig hatt på hufvudet, och hatten hade skyggen så vida, att de räckte nedom härdarne. På ryggen hade han ett arborst eller en pila-bössa. Som Oden kom fram till skytten, sade han: »hvarföre sitter du här så dags? Vet du inte att vid midnatten är min tid? Då skall du inte vara under hålan himmel (ɔ: ihålig, bar himmel); för om mina pilar träffa dig, så rår jag inte för det». När Brun hörde detta, blef han förfärad och gaf sig på hemhållet. Han hade inte gått mer än ett litet stycke, så kom Oden tillbaka och hade en skog-snufva hängandes på hästa-länden. »Sågst du jag fick’na?» sade Oden, vid det han red förbi. Men Brun har berättat, att skog-snufvan hade bröst så långa, att de räckte ned på jordena.

Enligt ett yngre föreställningssätt, gängse i Östbo härad af Finveden, är hvad vi kalla Odens jagt icke annat än djeflarne, som drifva en själ åt helvete. De ha då fått själen framför sig såsom villebråd, och fara sjelfva efter såsom hundar och drifva.

Odens jagt blir i Östergötland omtalad under namn af Nordjagten eller Oden jagar. I Skåne, Ö. Göinge och Gärs härader, heter samma företeelse Noens jagt och de skällande hundarne få namn af Noens hundar.


§ 50. Folktron om Rike Oden, att han på thorsdags-qvällarne brukar gästa hos rika bönder, lefver än i dag i vissa aflägsna delar af Westbo. Vi ha således hört förtäljas om två rika bönder i Bobacka af Kullarpa (Kulltorps) socken, hos hvilka Oden ännu i vår tid brukat gästa hvar thorsdagsqväll. Han kommer då åkandes, så att det dönar i hela gården. Ett rum skall för honom stå tillredt; der går han in. Ingen främmande