att få låna hennes nycklar, till att låsa upp lifvet med? Jordemodren läser då följande bön, som af barnsängs-qvinnan upprepas:
»Jungfru Marja, låna mig nycklarne dina,
till att öppna mitt lif och föda mitt barn!
I Herrans Jesu namn.»
I de medeltids-böner ifrån Wärend, som vi i det föregående (§ 108) meddelat, blir ock Jungfru Maria öfverallt anropad i sin egenskap af Moder, med barnet på sin arm eller på sitt knä.
Emellan jul och kyndelsmessa tvättar Jungfru Marja sina barna-kläder. Bondqvinnorna bruka derföre alltid byka en stor byk vid denna års-tid, och det är folktro, att vattnet då är mycket starkare, emedan Jungfru Marja lagt tvål i vattnet.
Enligt gammal folksed i Westbo, skola qvinnorna alltid stärka sina hufvud-klutar på Kyndelsmesso-afton. Detta heter, efter gammalt tal, att de hjelpa Jungfru Marja att stärka hennes hufvud-kläde. Man har ock i forntiden fäst en religiös betydelse dervid, att gifta qvinnor alltid skulle gå med betäckt hufvud (jfr. § 96) och Törner har antecknat, att »när en gift qvinna går barhufvad under fri himmel, så gråter Jungfru Maria.»
Huru Lärkan på Kyndelsmesso-dagen sjunger Jungfru Marie lofsång, se tillägg till § 83.
Emellan Vårfrudagen och Midsommar må efter gammal sed icke spinnas på qvällarne. Det heter nemligen efter ett gammalt tal, att Jungfru Marja gråter, om de spinna sedan sol gått i skog, efter det Vårfrudagen är gången.
»När någon hvisslar, gråter Jungfru Maria» (Törner).
Ibland Vårfru-blommorna får Drosera rotundifolia, i Finveden, namn, icke blott af Jungfru Marje ögonlock, utan ock af Jungfru Marje dok. Denna blomma nyttjas af folket att stryka på ögonen vid ögnavärk.
§ 59. I Bergs socken är folktro, att den som icke offrat åt
Glo-son, han skall skära sig, när han nästa gång skär
åkern.
I somliga trakter af Finveden (Dannäs s:n) får Glo-son namn af Grubb-son, Grobb-son, förmodligen af ett gammalt ord grubba, grobba, som ännu i Norrlands folkmål betyder en plogfåra eller liten grop i åkern (jfr. tillägg till § 54). Man offrar till grubb-son genom att vrida ihop några strån, nedlägga dem på jorden och öfver dem lägga en liten sten, med de orden: »detta skall grubb-son ha till jul-afton». Får grubb-son icke något offer på åkern, så tager hon af hvad som finnes i ladan.
Sedan offringen är gjord, kastar den offrande sin skära bakom sig öfver venstra armen, hoar till eller uppgifver
