130
arméen, och för att mottaga sin engelske gäst i stor gala och sannolikt i akt och mening att på sitt sätt visa honom en ärebetygelse, hade han för tillfället aflagt sin höglandsdrägt och påtagit en gammal röd och blå uniform och plymascherad hatt, i hvilken kostym han var så långt ifrån att visa sig till sin fördel och hade ett med hela sin omgifning så oförenligt utseende, att Waverley skulle varit frestad att utbrista i skratt, om detta varit höfligt eller rådligt. Donald mottog kapten Waverley med ett öfverflöd af fransk artighet och skotsk gästfrihet samt tycktes fullkomligt känna till hans namn och slägtförbindelser äfvensom vara synnerligt bekant med hans onkels politiska grundsatser, hvilka han skänkte sitt högsta bifall. Waverley ansåg klokast att svara i allmänna ordalag.
Sedan de satt sig på ett passande afstånd från stenkolselden, hvars hetta årstiden gjorde tryckande, framsatte en stor och stark höglandsflicka framför Waverley, Evan och Donald Bean tre stycken träbunkar, innehållande imrigh, ett slags kraftsoppa, tillagad af en särskild del af horn-
