Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/220

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

216

slutlig framgång, i händelse omständigheterna skulle tillåta honom att förnya sitt frieri? Skulle den svärmiska tillgifvenheten för det fördrifna konungahuset, hvilken i detta öfverspända ögonblick ej lemnade rum för någon ljufvare böjelse, kunna i sin fulla styrka öfverlefva framgången eller felslåendet af de närvarande politiska stämplingarna? Och om detta blefve fallet, kunde han hoppas, att det deltagande, hon erkänt sig hysa för honom, någonsin skulle öfvergå till en varmare känsla? Han ansträngde sitt minne för att återkalla hvarje ord, hon användt, samt de blickar och åtbörder, hvarmed hennes yttranden varit beledsagade, och slutade med att finna sig i samma ovisshetstillstånd som förut. Det var långt lidet på natten, innan sömnen medförde lugn åt hans förvirrade själ efter den plågsammaste och mest uppskakande dag, han någonsin upplefvat.