218
Då Waverley hunnit blifva klädd och kom ut, hade David gjort bekantskap med ett par af de talrika högländska dagdrifvare, som alltid hedrade slottets porthvalf med sin närvaro, och var i full fart att under hopp och språng dansa en skotsk slängpolska, hvartill han sjelf hvisslande bestod musiken. Han fortfor i denna dubbla egenskap af dansare och musikant, tills en sysslolös pipare, som märkte hans ifver, lydde den allmänna uppmaningen af seid suas (d. v. s. stäm upp) och befriade honom från den senare delen af hans besvär. Unga och gamla deltogo nu i dansen, allt efter som de kunde finna meddansare. Waverleys ankomst afbröt ej Davids motion, ehuru denne fann utväg att medelst grimaser och nickningar samt ett par bugningar, som han inlade i de behagliga rörelser, hvarmed han utförde den högländska polkan, låta vår hjelte förstå, att han igenkände honom. Men medan han sålunda var ifrigt sysselsatt att hojta, skutta och knäppa med fingrarna öfver hufvudet, förlängde han plötsligt sina sidosteg, tills de förde honom till den plats, der Edward stod, och alltjemt hållande takten efter musiken liksom arlekin i en pantomim, stack han ett bref i vår hjeltes hand samt fortsatte utan afbrott sin dans. Edward, som märkte, att utanskriften var af Rosas hand, aflägsnade sig för att läsa brefvet och lemnade den trogne brefbäraren att fortfara med sin förlustelse, tills piparen eller han skulle tröttna.
Brefvets innehåll öfverraskade honom på det högsta. Det hade ursprungligen börjat med Bäste Sir, men dessa ord hade blifvit sorgfälligt utskrapade, och det enstafviga ordet Sir ditsatt i deras ställe. Det öfriga af brefvets lydelse skall meddelas med Rosas egna ord.
»Jag fruktar, att jag tar mig en opassande frihet, då jag sålunda skrifver er till, men jag kan ej anförtro åt någon annan att meddela er vissa saker, som händt här, och hvarom det synes nödigt, att ni blir underrättad. Förlåt mig, om jag har orätt i hvad jag gör; ty, ack! mr Waverley, jag har ej någon bättre rådgifvare än mina egna känslor; min älskade far är bortrest, och Gud allena vet, när han återkommer till mitt bistånd och beskydd. Ni har sannolikt hört, att, till följd af ingångna nyheter om oroligheter i Högländerna, befallningar blifvit utfär-
