TRETTIOSJETTE KAPITLET.
En vigtig tilldragelse.
Det var omkring klockan fyra en vacker hösteftermiddag, som mr Gilfillan anträdde sin marsch, i förhoppning att samma dag uppnå det aderton mil derifrån belägna Stirling, i fall han toge en eller två timmar af natten till hjelp. Han ansträngde derför alla sina krafter och marscherade stolt i spetsen för sin trupp, i det han allt emellanåt kastade en blick på vår hjelte, liksom han önskat ingå i ett samtal med honom. Slutligen kunde han ej längre motstå frestelsen, utan saktade sin gång, tills han kom vid sidan af sin fånges häst, då han, efter att hafva gått några steg i jemnbredd med honom, plötsligt frågade: »kan ni säga, hvad det var för en karl i svarta rocken och det mjöliga håret, som var tillsammans med lairden af Cairnvreckan?»
»En presbyteriansk prest,» svarade Waverley.
»En presbyterian? En eländig erastian eller snarare en hemlig anhängare af episkopalkyrkan — en förfäktare af den skändliga toleransen — en af dessa stumma hundar, som ej kunna skälla; som i sina predikningar utan någon kraft eller något lif pladdra om förskräckelse och prata om hugsvalelse! — Ni har blifvit uppfödd i ett sådant fårahus, gissar jag?»
»Nej, jag tillhör den engelska kyrkan.»
»Ja, de äro just lika goda kålsupare, och det är inte att undra på, om de komma så väl sams. Hvem skulle
