Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/288

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

284

Alla försigtighetsmått att hämma hans fria utsigt blefvo från den stunden öfvergifna, och man ej blott tillät, utan äfven bistod honom att stiga upp och lemna sängen; men han fick ej gå utom hyddan; ty den unge högländaren, som han ej sett sedan första dagen af sin vistelse i kojan, bade nu återkommit till sin äldre kamrat, och en af dem var ständigt på vakt. Så snart Waverley närmade sig dörren, stälde skiltvakten sig höfligt men bestämdt framför den samma och hindrade hans utgång, i det han beledsagade denna åtgärd med tecken, som tycktes vilja antyda, att försöket vore förknippadt med fara, och att en fiende funnes i grannskapet. Gamla Janet tycktes orolig och på sin vakt, och Waverley, som ännu ej återfått nog styrka för att våga försöket att trots sitt värdfolks motstånd begifva sig sin väg, nödgades hafva tålamod. Hans kost var i alla hänseenden bättre, än han kunde hafva väntat; ty kyckling och till och med vin voro ej främmande för hans bord. Högländarne dristade sig aldrig att äta tillsammans med honom och utom i fråga om bevakningen behandlade de honom med stor aktning. Hans enda nöje bestod i att från fönstret eller rättare den oformliga öppning, som var ämnad att motsvara ändamålet med ett fönster, betrakta en vattenrik och brusande bäck, som ungefär tio fot nedanför huset, der han hölls fången, skummande flöt genom en klippig bädd, tätt beskuggad af träd och buskar.

På sjette dagen af sitt inspärrande kände Waverley sig så frisk, att han började tänka på flykt ur detta tråkiga och eländiga fängelse; han ansåg, att hvarje fara, han kunde löpa vid försöket, vore att föredraga framför den försoffande och odrägliga enformigheten i Janets boning. Fråga uppstod likväl, hvart han skulle vända sig, sedan han en gång åter blifvit sin egen herre. Två planer syntes honom verkställbara, men båda voro förenade med fara och svårigheter. Den ena var att vända om till Glennaquoich och förena sig med Fergus Mac-Ivor, af hvilken han helt säkert skulle blifva vänligt mottagen, och i hans nuvarande sinnesstämning frikallade den stränghet, hvarmed han blifvit behandlad, honom i hans egna ögon helt och hållet från hans trohetspligt mot regeringen. Det andra förslaget var att söka uppnå någon skotsk