312
jag förmodar har någon del i förändringen af er ursprungliga plan. Det der dumma, odugliga nötet Balmawhapple skickades, med hvad han kallar sin sqvadron, att föra er från Doune. Hvad hans beteende beträffar, så gissar jag, att utom hans naturliga motvilja mot allt, som liknar en gentleman, hans äfventyr med Bradwardine ännu gror i honom, så mycket mer, som jag vågar påstå, att hans sätt att berätta denna historia bidragit till de dåliga rykten, som framkommo till ert forna regemente.»
»Det är mycket sannolikt», sade Waverley; »men nu, min bäste Fergus, måtte ni väl ha tid att berätta mig något om Flora.»
»Ja, jag kan endast säga er, att hon mår bra och för närvarande vistas hos en slägting här i staden. Jag tyckte, att det var bäst, att hon kom hit, sedan en hel mängd förnäma fruntimmer efter våra framgångar infunnit sig vid vårt krigiska hof, och jag försäkrar er, att det ej är utan sin vigt att vara nära beslägtad med en sådan person som Flora Mac-Ivor; der det är ett sådant äflande med ansökningar och anspråk som här, måste en man begagna alla ärliga medel för att öka sin egen betydenhet.»
Det låg i detta sista yttrande någonting, som sårade Waverleys känslor. Han kunde ej fördraga, att Flora genom den beundran, hon otvifvelaktigt måste uppväcka, skulle anses bidraga till sin broders befordran, och ehuru detta var i fullkomlig öfverensstämmelse med Fergus' karaktär, stötte det honom likväl såsom någonting sjelfviskt och ovärdigt miss Mac-Ivors högsinthet och hennes brors oberoende stolthet. Fergus, hvilken, såsom uppfostrad vid franska hofvet, var van vid dylika tillställningar, märkte ej det ofördelaktiga intryck, han gjort på sin väns sinne, och slutade med att säga: »vi kunna svårligen få träffa Flora förr än i afton, då hon skall infinna sig på en konsert och bal, som gifves för prinsens anhängare. Hon och jag ha varit i tvist, derför att hon ej kom för att taga afsked af er, och jag vill ej gerna förnya den samma genom att bedja henne mottaga er nu på förmiddagen; och om jag också gjorde det, skulle det kanske ej blott vara fruktlöst, utan äfven lägga hinder i vägen för er att få råka henne i afton.»
I det samma hörde Waverley en välkänd röst på
