Everard ville till en början ej höra talas om ett förslag, som åsyftade att skilja honom från hans brorson. Han medgaf, att Edward hade litet anlag för att blifva en bokmal; men han hade alltid hört, att ungdomen var lärdomens tid, och hans brorson skulle fatta mera smak för jagt och landtbruk, sedan läslusten saktat sig och hans hufvud blifvit fullproppadt med kunskaper. Han sade sig ofta sjelf hafva ångrat, att han ej egnat någon tid af sin ungdom åt studier; han behöfde derför inte hafva skjutit och jagat med mindre skicklighet, och han skulle då hafva låtit S:t Stephens tak genljuda af längre tal än de ifriga »nej», hvarmed han såsom parlamentsledamot under Godolphins ministèr motsatt sig hvarje styrelseåtgärd.
Tant Rachels farhogor ingåfvo henne likväl skicklighet att vinna sitt ändamål. Hvarje representant af deras hus hade ju rest utomlands eller som officer tjenat sitt land, innan han nedsatt sig på Waverley-Honour, och till bekräftelse af sitt påstående vädjade hon till deras slägtregister, hvilket var en auktoritet, som man aldrig hört sir Everard motsäga. Med ett ord, ett förslag framstäldes för mr Richard Waverley, att hans son skulle resa utomlands under sin närvarande lärares, mr Pembrokes handledning, och genom baronetens frikostighet förses med passande underhåll. Fadern hade ingenting att invända emot detta förslag; men då han tillfälligtvis kom att omnämna saken vid ministerns bord, antog den store mannens ansigte ett allvarligt uttryck. Skälet härtill förklarades enskildt. Ministern anmärkte, att sir Everards olyckliga politiska tänkesätt gjorde det högligen olämpligt, att en ung man med så lofvande utsigter skulle resa på kontinenten med en guvernör, som sannolikt blefve efter farbroderns val och som skulle bestämma hans färd efter dennes föreskrifter. Hvilka personer blefve väl mr Edward Waverleys sällskap i Paris, i Rom, der alla slags snaror utlades af pretendenten och hans söner? — Detta var allt saker, som mr Waverley borde besinna. För sin del kunde han säga, att hans majestät hade en så god tanke om mr Waverleys förtjenster, att han — ministern — vore förvissad, att, om mr Waverleys son för några år ville inträda i armén, han kunde påräkna en sqvadron i ett af de dragonregementen, som nyligen återkommit från
