396
är galen, Waverley? — Lemna oss, Evan, men gå ej längre bort, än att du kan höra, när jag ropar dig.»
»Öfversten är vid ett fasligt humör», sade mrs Flockhart till Evan, då denne kom ner. »Han måtte väl inte vara sjuk? Ådrorna på hans eljest så släta panna stå spända som en pisksnärt; vill han inte ta in någonting?»
»Han använder vanligen åderlåtning för dessa anfall», svarade högländaren med största lugn.
Sedan Evan lemnat rummet, återvann höfdingen småningom sin fattning. »Jag vet, Waverley», sade han, »att öfverste Talbot tio gånger om dagen öfvertalat er att förbanna er förbindelse med oss — nej, förneka det inte, ty jag är i detta ögonblick färdig att förbanna alltsammans sjelf. Skulle ni väl kunna tro det, att jag denna morgon framstält tvenne ansökningar hos prinsen, och att han afslagit dem båda; hvad tycker ni om slikt?»
»Hvad kan jag tycka om det, innan jag vet, hvarom era ansökningar handlade?»
»Hvad betyder det väl, hvarom de handlade, när jag säger er, att det var jag, som framstälde dem — Jag, till hvilken han står i större förbindelse än till hela hopen af dem, som slutit sig till hans fana; ty jag underhandlade om hela saken och skaffade honom allt Pertshirefolket, af hvilket ingen enda skulle ha rest sig, mig förutan. Jag skulle ej tro mig vara den, som begär något orimligt, och om jag också gjort det, kunde han gerna gett med sig en smula. — Men ni skall få veta allt, sedan jag nu åter kan andas friare. — Ni kommer ihog mitt grefvediplom; det är dateradt för några år tillbaka, med anledning af några då gjorda tjenster, och jag tror mig ej säga för mycket, om jag påstår, att mitt derpå följande förhållande ej minskat min förtjenst. Nu värderar jag väl denna leksak till grefvekrona lika litet som ni eller någon filosof på jorden; ty jag anser, att höfdingen öfver en sådan clan, som Sliochd nan Ivor, är förmer i rang än någon grefve i Skottland; men jag hade ett särskildt skäl för att vid nuvarande tidpunkt önska antaga denna fördömda titel. Ni skall veta, att jag händelsevis erfarit, att prinsen varit ihop med den gamle narraktige baronen af Bradwardine, om att han skulle