Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/402

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

398

någon invändning på jorden — alldeles ingen. Jag hade helt och hållet uppgjort saken för mig sjelf.»

»Men hade ni anhållit om baronens eller Rosas samtycke?»

»Hvad skulle det tjenat till? Att ha talat med baronen, innan jag antagit min titel, skulle endast föranledt en förtidig och retsam tvist angående namnförändringen, då jag deremot som grefve af Glennaquoich endast behöft föreslå honom att flytta sin fördömda björn och sin stöfvelknekt i ett hörn af min vapensköld eller att upptaga dem på en särskild sköld — hur som helst, bara de inte befläckat mitt vapen. Och hvad Rosa angår, så kan jag ej inse, hvad hon kunnat ha att invända, om hennes far varit nöjd.»

»Kanske det samma, som er syster har att invända mot mig, fastän ni är nöjd.»

Fergus såg stint på Waverley vid den jemförelse, som denna förmodan antydde, men nedsväljde försigtigt det svar, som sväfvade på hans tunga. »Åh, den saken skulle vi nog lätt ha stält om. Jag anhöll således om ett enskildt samtal, hvilket utsattes till i dag på morgonen, och jag bad er möta mig här, i det jag, som en annan. narr, trodde, att jag skulle behöfva ert biträde såsom brudriddare. Nå väl — jag nämner mina anspråk — de förnekas ej; de löften, som flere gånger lemnats mig och det utlofvade grefvediplomet — de erkännas. Jag anhåller derför såsom en naturlig följd att få mottaga den titel, hvartill diplomet berättigar mig — man stämmer åter upp den gamla visan om C—s och M—s afundsjuka — jag godkänner ej denna förevändning och erbjuder mig att anskaffa deras skriftliga bifall, till följd af att mitt diplom är af äldre datum än deras lumpna anspråk — jag försäkrar er, att jag skulle aftvungit dem ett sådant samtycke, om det också skulle skett med svärdsspetsen. Då kommer verkliga sanningen fram, och han vågar säga mig midt i ansigtet, att mitt grefvebref måste hvila så länge, ty han fruktar att misshaga den der oduglige skurken» — härvid namngaf han den medtäflande höfdingen af sin egen clan — »som ej har bättre anspråk på att vara höfding, än jag att vara kejsare af China, och som under en föregifven afundsjuka öfver prinsens partiskhet för mig