till baroneten, men tagna i beslag genom en vaksam strandridare, som, til tack för sin beställsamhet, en mörk natt prellades i ett lakan af en hop raska bönder. Ja, det sades till och med, att då sir W— W—, en af torypartiets ledare, häktades, hittades ett bref från sir Everard i hans nattrocksficka. Men det fans ingen öppen handling, hvarpå man kunde grunda en anklagelse, och nöjd med att hafva undertryckt 1715 års insurrektion, ansåg regeringen det hvarken klokt eller rådligt att hämnas på andra än dem, som verkligen gripit till vapen. Ej heller tycktes sir Everard röja några personliga farhogor, som motsvarade de rykten, hvilka voro gängse bland hans whigistiska grannar. Det var nogsamt kändt, att han understödde flere af de efter slaget vid Preston tillfångatagna och i Newgate och Marshalsea förvarade northumberländarne och skottarne med penningar, och det var hans ombud och vanlige advokat, som vid ransakningen ledde flere af dessa olyckliga adelsmäns försvar. Man tog derför för gifvet, att sir Everard, om ministrarne egt något verkligt bevis på hans deltagande i upproret, antingen ej skulle vågat på detta sätt trotsa den dåvarande styrelsen eller åtminstone ej skulle gjort det strafflöst. Men de känslor, som då förestafvade hans åtgöranden, voro en ung mans under en orolig tidpunkt. Sedan den tiden hade sir Everards jakobitism efter hand svalnat, liksom en eld, hvilken slocknar af brist på bränsle. Hans toryistiska och högkyrkliga grundsatser vidmakthöllos genom någon tillfällig öfning vid parlamentsval och provinsmöten; men de grundsatser, som rörde arfsrätten, hade fallit i ett slags förgätenhet. Det lät likväl särdeles missljudande i hans öron, att hans brorson skulle inträda i armén under braunschweigska dynastien, och detta så mycket mera, som det, oafsedt hans höga och samvetsgranna föreställningar om den faderliga myndigheten, var omöjligt eller åtminstone högligen oförsigtigt att söka förekomma det genom en kraftig mellankomst. Denna qväfda förtrytelse gaf anledning till många »ack» och »o», hvilka skrefvos på ett häftigt giktanfalls räkning, tills den värde baroneten, efter att hafva skickat efter rangrullan, tröstade sig med att uppräkna ättlingarne af de familjer af obestridd konungskhet, Granville,
