434
bestört öfver den förändring, som inträdt i höfdingens utseende. Hans ögon hade förlorat mycket af sin eld, hans kinder voro ihåliga, hans röst var matt; sjelfva hans gång tycktes vara mindre fast och spänstig än vanligt, och hans drägt, hvarpå han eljest brukat använda synnerlig omsorg, satt nu helt vårdslöst. Han bad Edward följa honom ut till den närbelägna lilla ån och smålog vemodigt, då han såg honom mnedtaga och knäppa på sig sitt bredsvärd.
Så snart de kommo på en vild, enslig stig utmed sidan af strömmen, utbrast höfdingen: »vårt vackra äfventyr är nu i grund förstört, Waverley, och jag önskar veta, hvad ni ämnar göra — nej, se inte så stint på mig för det. Jag skall säga er, att jag i går fick ett bref från min syster, och om jag förut fått den upplysning, det innehåller, skulle detta förekommit ett gräl, hvilket förargar mig, så ofta jag tänker derpå. Uti ett bref, som jag skref efter vår tvist, underrättade jag henne om orsaken till nämnda oenighet; och hon svarar mig nu, att hon hvarken haft eller kunnat ha för afsigt att ge er någon uppmuntran, så att det tyckes, som om jag handlat som en galning. — Stackars Flora! hon skrifver i den gladaste ton; hvilken förändring skall ej nyheten om detta olyckliga återtåg åstadkomma i hennes sinnesstämning!»
Waverley, som verkligen rördes mycket af den djupt svårmodiga ton, hvari Fergus talade, bad honom på det bevekligaste att ur sitt minne bannlysa hvarje hogkomst af den osämja, som uppstått mellan dem. Sedan de ännu en gång med uppriktig hjertlighet tryckt hvarandras händer, frågade Fergus Waverley ånyo, hvad han ärnade göra. »Gjorde ni ej bäst uti att lemna denna åt olyckan hemfallna här och skynda er före oss till Skottland, der ni från någon af de östra hamnarna, som ännu äro i vårt våld, kan afsegla till kontinenten? Blott ni kommit utom riket, skola era vänner lätt utverka tillgift för er, och för att säga sanningen önskar jag, att ni kunde taga Rosa Bradwardine med er som er hustru och låta Flora följa med under ert gemensamma beskydd.» — Edward betraktade honom förvånad. — »Hon älskar er, och jag tror, att ni älskar henne, fast ni kanske ännu ej kommit under fund dermed; ty ni är just ej känd för att så
