494
hette för sextio år sedan — Jack Scriever, och inom ej stort längre tidrymd satt Jack på den hvita klipparens rygg.
»Se till, att du far varligt med honom; ty han har alltjemt varit tungbröstad, sedan — hm — Gud förlåte mig!» — härvid sänkte han rösten — »jag höll på att yttra: sedan jag red i sporrsträck efter chevalieren, för att han måtte åtskilja mr Waverley och Vich Ian Vohr; och en grufligt svår stöt fick jag för mitt besvär — Gud förlåte ers nåd! jag kunde ha brutit nacken af mig. — Ja, det var minsann ett vågstycke på mer än ett sätt — men detta ersätter allt. Lady Waverley! — tio tusen om året! — Gud vare mig nådig!»
»Men ni glömmer, mr Macwheeble, att vi behöfva baronens samtycke — miss Bradwardines —»
»Det behöfver ni inte vara rädd för; jag ansvarar för dem — jag vill sjelf gå i borgen derför tio tusen om året! Det slår Balmawhapple alldeles ur brädet — ett års inkomst uppväger en Balmawhapple med gods och allt! Gud göre oss tacksamma!»
För att förändra loppet af hans känslor frågade Edward, om han nyligen hört något om höfdingen af Glennaquoich.
»Nej, inte ett ord», svarade Macwheeble, »utom att han ännu är qvar i Carlisles slott och snart skall komma att undergå ransakning. Jag önskar inte den unge herrn något ondt», fortfor han; »men jag hoppas, att de, som fått honom, också veta att behålla honom och inte låta honom komma tillbaka till höglandsgränsen för att plåga oss med s. k. skyddsafgift och allt möjligt våldsamt, olagligt och hersklystet förtryck, utöfvadt både af honom sjelf och af andra på hans inrådan och anstiftan. Han kunde ju inte heller taga vara på pengarna, då han fått dem, utan kastade dem i den der fåfänga Edinburghsfruns förkläde — men orätt fånget är lätt förgånget. För min del önskar jag aldrig mer se hvarken en plaid eller en rödrock i landet och inte heller en bössa, så framt det inte är för att skjuta en rapphöna. De äro alla af en ull, och om ni också fått utslag på dem för plundring och våldsamt förtryck, när de förorättat er, hvad har ni väl vunnit med det? De ha inte ett öre att betala med, så att ni aldrig kan få ut summan.»
