Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/518

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

514

jord åt den siste Vich Ian Vohrs blodiga qvarlefvor. Men de få ej alla hvila tillsammans; nej — hans hufvud! — Jag skall ej ens få den sista usla trösten att kyssa min dyre, älskade Fergus' kalla läppar!»

Den olyckliga Flora uppgaf nu ett par konvulsiviska suckar och afsvimmade, hvarvid det andra fruntimret, som väntat i det yttre rummet, hastigt inträdde och bad Edward lemna rummet, men ej huset.

Då han efter nära en half timmes förlopp åter inkallades, fann han, att miss Mac-Ivor genom en stark ansträngning temligen återvunnit sin fattning, hvarför han vågade framställa miss Bradwardines yrkande att få blifva ansedd som hennes adopterade syster och berättigad att bistå Flora vid hennes planer för framtiden.

»Jag har haft ett bref af samma innehåll från min kära Rosa», svarade hon. »Sorgen är sjelfvisk, eljest skulle jag skrifvit för att säga, att jag äfven under min förtviflan kände en skymt af nöje, då jag erfor hennes lyckliga utsigter och hörde, att den gode gamle baronen undsluppit det allmänna förderfvet. Gif detta åt min älskade Rosa; det är hennes stackars Floras enda prydnad af värde och var en furstinnas gåfva.» Hon lade härvid uti hans hand ett fodral, som innehöll det diamanthalsband, hvarmed hon brukade pryda sitt hår. »För mig är det hädanefter gagnlöst. Mina vänners godhet har förskaffat mig en tillflykt i de skotska Benediktinernunnornas kloster i Paris. I morgon — om jag annars kan öfverlefva morgondagen — afreser jag i denna vördnadsvärda systers sällskap. Och nu, mr Waverley, farväl! Må ni bli så lycklig med Rosa, som ert välvilliga sinnelag förtjenar, och tänk någon gång på de vänner, ni förlorat! Försök ej att återse mig; det skulle vara missförstådd godhet.»

Hon räckte honom sin hand, hvilken Edward fuktade med sina tårar, hvarpå han med vacklande steg lemnade rummet och återvände till Carlisle. På värdshuset fann han ett bref från advokaten med underrättelse, att han påföljande morgon skulle få tillträde till Fergus, så fort slottsportarna öppnades, och att han tilläts att qvarblifva hos honom, till dess sheriffens ankomst gåfve signal till den sorgliga affärden.