SJUTTIOANDRA KAPITLET.
Ett postscriptum, som borde varit ett företal.
Vår resa är nu slutad, käre läsare, och om ditt tålamod beledsagat mig genom dessa ark, är kontraktet å din sida till fullo uppfyldt. Men liksom skjutskarlen, som fått sin fulla betalning, står jag ännu qvar och anhåller med tillbörlig försagdhet om ett obetydligt ytterligare prof af din frikostighet och godhjertenhet. Det står dig likväl lika fritt att slå igen boken för den ene supplikanten, som att stänga din dörr midt för näsan på den andre.
Detta skulle blifvit ett företal, om ej två skäl funnits. För det första, emedan de fleste romanläsare, efter hvad mitt eget samvete påminner mig, äro benägna att i fråga om dylika företal låta underlåtenhetssynden komma sig till last; och för det andra, emedan det är ett allmänt vedertaget bruk bland denna klassens läsare att börja med sista kapitlet af ett arbete, så att, ehuru dessa anmärkningar blifvit införda sist i ordningen, de likväl hafva de bästa utsigter för sig att blifva lästa på sin tillbörliga plats.
Det fins ingen europeisk nation, som inom loppet af ett halft århundrade eller något derutöfver undergått en så fullständig förändring som den skotska. Denna omskapning börjades med verkningarna af 1745 års uppror: tillintetgörelsen af de högländska höfdingarnes patriarkaliska makt, upphäfvandet af den lågländska adelns och baronernas ärftliga domsrätt samt det fullkomliga utro-
