Sida:Waverley 1879.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

76

tjur, häst och hund, hvilka denne spefogel qvickt kallade sina förnämsta dryckesbägare. Men mr Bradwardine vände sig förbindligt till honom och bad honom betrakta denna konstrika relik från forntiden. »Den föreställer», sade han, »vår familjs valda sköldhållare, en björn, och som ni ser, klättrande; emedan en skicklig heraldiker afbildar hvarje djur i dess ädlaste ställning, såsom en häst springande, en vindhund löpande, och, som man kan tänka sig, ett rofdjur in actu ferociori, eller i en hotande, sönderslitande eller uppslukande ställning. Vi inneha detta högst hedrande sköldemärke genom den tyske kejsarens, Fredrik Barbarossas, adelsbref till min stamfader, Gudmund Bradwardine, och det var egentligen hjelmprydnad för en jettelik dansk krigare, hvilken han dödade vid en tornering i det heliga landet, emedan denne fält något förklenligt yttrande om kejsarens gemål eller dotter, traditionen förmäler ej bestämdt hvilkendera, och således, som Virgilius säger —

Mutemus clypeos, Danaumque insignia nobis Aptemus.

Hvad sjelfva bägaren beträffar, kapten Waverley, förfärdigades den på befallning af abboten af Aberbrothock, Sankt Duthac, åt en annan baron af huset Bradwardine, hvilken tappert försvarat klostrets arfvegods emot några inkräktande ädlingar. Den benämnes egentligen den Välsignade Björnen af Bradwardine — ehuru gamle doktor Doubleit på skämt brukade kalla den ursa major — och ansågs i den gamla katolska tiden vara begåfvad med vissa mystiska och öfvernaturliga egenskaper. Och ehuru jag ej bryr mig om dylika anilia, är det visst, att den alltid i vårt hus blifvit ansedd som en festpokal och familjeklenod, hvilken ej begagnas annat än vid mycket högtidliga tillfällen, och som ett sådant anser jag sir Everards arfvinges ankomst under mitt tak, och egnar derför denna skål åt det urgamla och högtärade huset Waverleys lycka och välgång.» Under detta långa tal tömde han omsorgsfullt en med spindelväf omhöljd butelj klaret i bägaren, som rymde nära ett halfstop, hvarpå han öfverlemnade buteljen åt taffeltäckaren att sorgfälligt hållas i samma vinkel som horisonten, medan han andäktigt tömde den Välsignade Björnens af Bradwardine innehåll.