Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/99

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
95

smickrad deraf, dels äfven ibland genom motsvarande meddelanden, som intresserade mr Bradwardine derigenom, att de bekräftade eller förtydligade hans egna favoritanekdoter. Dessutom tyckte mr Bradwardine om att tala om tilldragelserna från sin ungdom, hvilken tillbragts i läger och främmande länder, och han kunde berätta många intressanta omständigheter om de fältherrar, under hvilka han tjenat, och de bataljer, han bevistat.

Båda parterna återvände till Tully-Veolan, högst belåtna med hvarandra — Waverley ifrig att närmare studera hvad han ansåg som en egendomlig och intressant karakter, begåfvad med ett minne, som förvarade en märkvärdig samling äldre och nyare anekdoter, och Bradwardine benägen att betrakta Edward som puer (eller snarare juvenis) bone spei el magnæ indolis, en yngling, fri från denna okynniga flyktighet, som blir otålig vid eller föraktar de äldres samtal och råd, till följd hvaraf han förutspådde stora ting om hans blifvande framgång i lifvet. Det fans ingen annan gäst till middagen än mr Rubrick, hvars bildning och samtal, såsom prestman och lärd, mycket väl öfverensstämde med baronens och hans gästs, och liksom för att visa, att hans måttlighet ej var helt och hållet teoretisk, föreslog baronen kort efter middagen ett besök i Rosas rum eller, som han kallade det, hennes troisième étage. Waverley fördes följaktligen genom ett par af dessa långa, invecklade gångar, hvarmed forntidens arkitekter sökte sätta invånarne i de hus, de uppbygde, i förlägenhet. Derpå började mr Bradwardine att två trappsteg i sender stiga uppför en brant, smal vindeltrappa, i det han lemnade mr Rubrick och Waverley att i saktare mak följa efter, medan han förberedde sin dotter på deras ankomst.

Sedan de klättrat uppför denna lodräta korkskruf, tills de nästan blifvit yra i hufvudet, inträdde de i ett litet mattbelagdt rum, som låg utanför Rosas sanctum sanctorum, och genom hvilket de inkommo i hennes förmak. Detta var ett litet, men vackert rum, som låg åt söder och var försedt med gammaldags tapeter samt var prydt med tvenne taflor, den ena föreställande hennes moder som herdinna, och den andra baronen vid tio års ålder, i blå rock, broderad väst, galonerad hatt, pung-