EN LYCKAD KUR.
Patrik Svenson höll på att bli för fet.
Han var retlig, ur humör — hvarför skulle just han bli för fet? Han åt och drack inte mer än hvilken annan som helst, han gick upp i skaplig tid om morgnarna, och han trälade som en slaf på sitt kontor, men ändå, ändå skulle han bli fet, fetare, bli som ett klot! Hvarenda dag mätte han sin kropp, där den var som vidast, och han måtte ha kommit till mycket nedslående resultat, ty han snäste sina kontorister, svor öfver drängarne och behandlade sin stackars hustru på ett sätt, som väl skulle knäckt henne, om hon inte under sitt tioåriga äktenskap hunnit vänja sig vid lite af hvart.
Så en dag säger doktorn:
»Grosshandlaren har alldeles för mycket tankearbete (en gillande nick från patienten) och skulle ha godt af stark motion — snickring t. ex.»
När fru Svenson fick höra doktorns tokiga ordination, brast hon ut i ett kvittrande gladt litet skratt.
»O, min kära Patrik, du och snickring!!»
Hr Svensson sade ingenting, ingenting alls, fast han kunde ha dräpt henne med att tala om, hur han som pojke gjort en trästol, en alldeles utmärkt trästol, som bara hade ett enda litet fel, det, att den inte dugde att sitta på.
⁎
