DE NYA JUNGFRURNA.
Herrskapet Zätterblom har ett svårt och evigt jungfrubekymmer.
Jungfrurna trifvas icke i det Zätterblomska huset. Fru Zätterblom ha de ingenting emot, hon är snäll, oförarglig, höflig och gör det mesta arbetet själf, men hr Zätterblom hata de.
Grosshandlare Zätterblom har den sunda åsikten, att hemmet är den plats, där mannen bör äga rätt att afbörda sig det onda humör, han under dagens lopp flitigt samlat ihop på sitt kontor, i sitt ämbetsrum eller under umgänget med andra obehagliga människor. Den lilla glädjen och nyttan bör han väl ha af den dyrbara inrättning, som kallas hem.
Hr Zätterblom är icke en man, som säger ett ord och gör ett annat. Tvärtom! Därför urladdar han sin vredes åskor i hemmet, och fru Zätterblom får själffallet tjänstgöra som åskledare.
I denna sin egenskap var fru Zätterblom till en början alldeles ypperlig. Vek och känslig af naturen svimmade och upplöstes hon i tårar på ett sätt, som lifligt tilltalade hr Zätterblom och lättade upp hans dåliga humör.
Men hon försämrades! Hon blef barkad i huden, stålsatt i nerverna, ingenting förmådde rubba henne ur hennes jovialiska lugn, och en vacker dag var hon som åskledare betraktad totalt utsliten och värdelös.
