KOKOSNÖTEN.
Det har kommit ut i staden, att Zätterbloms skola skiljas, och fru Rosendelund har för detta sitt uppseendeväckande påstående framlagt sådana bevis, att man knappast kan tvifla på, att det verkligen förhåller sig på detta sorgliga sätt.
Härom eftermiddagen skulle fru Rosendelund gå och hälsa på sin kära vän, fru Beata Zätterblom. Redan utanför det Zätterblomska huset hörde hon stoj och oväsen, hvilket, när hon kom ett stycke upp i trappan, urartade till ett så öronbedöfvande larm, att fru Rosendelund började känna sig öfvertygad om, att det var fråga om jordbäfning, exploderande bomber eller världens undergång.
Med bevingade steg sprang hon uppför trappan och tryckte den Zätterblomska ringknappen in i väggen. Efter en kvarts lika ursinniga som fåfänga ringningar och just som hon stod på vippen att flyga utför trappan efter polis, öppnades dörren och hon slapp in.
Fru Rosendelund framhåller, att Zätterbloms under den där kvarten naturligtvis gjort allt för att utplåna spåren efter det husliga uppträdet, men hur förfärligt såg det inte i alla fall ut där inne!!! En stor dyrbar väggspegel krossad, taklampan i spillror, fru Zätterblom afdånad i en stol med en väldig bulnad och ett ohyggligt blåmärke öfver ena ögat, möblerna kullvräkta, jungfrun gallskrikande, golfvet täckt af porslins-
