Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
38
»Du får verkligen ursäkta, kära Beata,» sade han fryntligt, »men jag trodde du gjorde det med flit, att det hörde till ditt speciella sätt att måla och försköna hemmet, att du gjorde det af princip, förstår du, och med en viss bestämd och förnuftig afsikt. För så slö och fånig och idiotisk är väl ändå inte en människa, att det undgår hennes uppmärksamhet, att en sak är nymålad — — —»
Hr Zätterblom häjdade sig plötsligt, kröp först ihop som af smärta och flög sedan högt i vädret med ett gällt utdraget skri — han hade satt sig på det nymålade bordet!
