Och då fru Lundström oförstående skakade på hufvudet och taxametern samtidigt pekade på kr. 3:50. började fru Zätterblom tala hälsolära som en bok. En rask promenad befordrade matsmältningen, satte fart i blodet, friskade upp sinnet och föryngrade människan. Om de skulle stiga ur och betala droskan och käckt tåga vägen framåt kanske med en munter liten trall?
Det stod tårar i fru Zätterbloms ögon, när hon föreslog det. Men fru Lundström var ohågad och sade lojt, att hennes 94 kg. absolut föredrogo att förflytta sig framåt i vagn.
Det var då fru Zätterblom blef desperat och började tala en hel hop förvirrade saker om, att hon mycket väl genomskådade fru Lundströms beräknande sinne, hennes hjärtlöshet, hennes skadeglädje och grufliga illvilja. De här hoppande siffrorna gjorde henne för rästen galen, kusken lurade henne bestämdt, en sådan baknacke som hans talade om den mäst inbitna skurkaktighet, lifvet var en börda, vänskapen en olycka, och nu stod hon, fru Zätterblom, inte ut längre utan ämnade kasta sig handlöst ut ur vagnen.
Fru Lundström, som hade styrka i förhållande till sina 94 kg., hindrade henne med våld och bad henne för allt i världen lugna sig. Hon förstod, att värmen slagit sig åt hufvudet på hennes stackars kära Beata —
I detsamma fick fru Zätterblom se, att taxametern visade kr. 4:80, gaf till ett ångestrop och ropade att hon partout ville ut för att slå ihjäl kusken. En bedragare var han, ett odjur med tukthuset som lämplig vistelseort. — — —
Fru Lundström slog resolut armarne kring fru Zätterblom och befallde kusken, som stuckit in hufvudet
