Sida:Zätterbloms och annat hyggligt folk.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

68

Det blef för mycket för hr Blomsterblad. Han reste sig från bordet, smet servietten i golfvet och störtade ut.

När han frampå eftermiddagen kom hem igen, såg han nere i trädgården en kulle, på hvilken stod en sten med namnen Per och Johan ditmålade.

Hr Blomsterblad tror efter den betan icke på, att kaninodlingen kan blifva någon liten rikedomskälla vare sig för honom eller för andra.