bydgt, om hvars upptackling kontraherades den 29 Sept. 1616 med amiral Rickard Klerck (sid. 257). Det skulle hafva fyra ankartåg med varper och varpkordeler, uppståndståg och löpande tackel, goda och nya segel, storseglet af fransk kanfas, märsseglen af danzigerduk och bramseglen af vadmal. Klerck förband sig ock att införskrifva nya segel för de äldre skeppen Scepter och Svärdet. För allt detta skulle han före nyåret hafva 5,000 daler och till den 1 Juli 1617 4,000 daler jemte den gård med trädgård, som konungens rysstolk hittills egt, i evärdlig besittning.[1]
Men efter freden med Ryssland år 1617 kunde större krafter egnas åt flottan. Konungen vände sig då till 2:ne från Holland nyligen inflyttade personer Paridon van Hoorn och Kristian Wilshusen.[2] Med dessa kontraherades den 15 Okt. 1618 om byggande af stora skeppet Riksäpplet, medelstora d:o Perseus, småfartyget Vesterviks Lejon och bojorten Postpferd för en summa af 39,000 daler, som dock sedermera ökades med 12,000 daler, derför att Riksäpplet och Perseus skulle göras 10 fot, Vesterviks Lejon 20 fot och Postpferd 12 fot längre, än först var öfverenskommet.[3] Och att än mer förbättra skeppet Riksäpplet, som i slutet af år 1623 uppkom till Stockholm, afslöts kontrakt med Hoorn och Wilshusen om detsammas förhydning med "dubbelhud" för 6,000 daler och kajutans förbyggning för 2,000 daler.4 I detta sista åtagande synas de likväl hafva brustit, ty år 1624 befalde konungen, att Wilshusen skulle hållas fången på Stockholms slott, till dess skeppet blifvit fullt färdigt enligt kontraktet.[4] Yidare kontraherades ar 1620 med samma pei- soner att bygga tre skepp, lika stora som Perseus, för 33,000 daler samt fem galejor, hvarom priset skulle öfverenskommas, sedan en blifvit färdig.[5] Antagligen voro dessa skepp Alex ander Magnus, Akilles och Jungfrun, som blefvo färdiga år 1623 och på hvilka kajutorna skulle af Hoorn och Wilshu sen förbyggas för 1,000 daler stycket.[6] Dessa entreprenörer byggde de flesta, om ej alla, sina skepp i Vestervik.
- ↑ RR. 29/9 1616
- ↑ Den förre uppgifves hafva varit amiralitetskapten i holländsk tjenst och år 1609 intressent i svenska handelskomp. i Amsterdam; han arrenderade tullen i Sverige. Den senare, som varit köpman i Fleysingen, skref sig Welshuisen, men kallas allmänt i den tidens handlingar för Wilshusen; han var äfvén tullarrendator och tillika direktör i Söderkompaniet.
- ↑ RR. 16/5 1619 och 1622 års kontraktbok i kam.-ark. fol. 161.
- ↑ J. Hallenberg: Gust. Ad. hist. V: 124.
- ↑ RR. 6/10 1620.
- ↑ 1623 års d:o fol. 23.
